Skip to content

Diskriminering av kvinnor Nr. 3

Det känns som om den här rubriken Diskriminering av kvinnor inte är tillräckligt övergripande. Att kalla allt det onda som sker mot kvinnor, av män, världen över varje dag för diskriminering känns fel. Det känns futtigt. Jag behöver något kraftfullare. Jag tänker mig något i stil med MÄN SOM HATAR KVINNOR.

Idag, likt alla andra dagar, i bilen på väg hem från jobbet lyssnade jag på P4. Först fick jag höra att polisen ska frekventera Eriksdalsbadet mer – både i uniform och civilt klädda. Så fort jag hör Eriksdalsbadet nuförtiden smalnar mina ögon ihop och min mun blir till ett streck. Idag var inget undantag och jag tänkte ”Vad är det för fel på de här unga männen och pojkarna?! Va fan tror dom att dom håller på med?! Varför gör dom såhär? Tror dom att det här är okej?! Jag kände hur ilskan började bubbla. Sedan bytte de inslag på P4, de började prata om den 38-årige mannen som kidnappade en kvinna och höll henne fången och våldtog henne under en veckas tid. Han ska till och med ha drogat henne med chokladdoppade jordgubbar(!)… Min ilska avtog tvärt och jag kände en annan känsla i maggropen som sakta letade sig uppåt i min halls. Illamående. Jag mådde illa. Jag mådde så illa att jag tänkte att nu måste de snart börja prata om något annat eller så kräks jag här och nu i bilen!

Oftast känner jag att det sker lite framsteg vad gäller jämställdheten i världen. Oftast känner jag mig hoppfull. Men ibland, när jag hör sådana här nyheter, då känner jag mig helt modstulen. Då ter sig hela världen som en hemsk avskyvärd plats – varför lägger vi oss bara inte ner och dör? Så kan jag känna ett litet tag och sedan kommer ilskan igen (det är där jag är nu). Jag blir helt rosenrasande! Jag tänker ”Vilka tror de att de är?! Vilka tror de att de är som kan få hålla på såhär?! Vem fan har gett dem tillstånd att utnyttja kvinnor såhär?!”

Jag tänker på det jag fick höra av en medarbetare på jobbet häromdagen. Han sa ”Ja men lite får ni ju allt tåla” – som en kommentar i en diskussion angående nedsättande skämt om kvinnor. ”Ja, men var drar man gränsen?” svarade jag då. Idag vet jag precis var gränsen går. Det finns ingen gräns längre. Min tolerans är slut. Jag kommer hädanefter inte låta en enda kommentar passera som inte känns rätt utan ett svar från mig. Jag har fått nog.

Mina två budskap till er MÄN SOM HATAR KVINNOR är idag:

  1. VILKA TROR NI ATT NI ÄR?!
  2. JAG TÅL INGENTING LÄNGRE. JAG HAR FÅTT NOG!
  Like!

Be First to Comment

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *