My life = my art
Har ni varit med om att någon har frågat er vad ni tänker på och ni har känt ”I vilken ände ska jag börja?” eller ”Vilken av alla vill du höra?”. Tusen olika tankar som far igenom hjärnan i vad som upplevs som 180 km/h. Stort som smått. Kan vara väldigt utmattande. Sent i höstas när jag började med den här tavlan, som jag döpte till Vad tänker du på?, kände jag så väldigt mycket. Alla dessa ord som fyller mitt huvud i perioder.
2016 var ett turbulent år för mig, vilket märktes här på bloggen. Eller snarare inte alls – för jag uppdaterade ingenting. Jag var känslomässigt helt körd i botten och kunde nästan inte förmå mig att göra någonting. Jo det är klart, lite gjorde jag. Jag jobbade. Sedan gjorde jag en längre resa själv i somras, vilket var häftigt, skönt, utmanande och roligt. Den fick mig på rätt spår.
Från augusti och ända fram tills helt nyligen har jag arbetat mycket med mig själv. Tänkt mycket. Tänkt på hur jag faktiskt vill ha mitt liv. Vad jag vill göra. Jag är ännu inte helt säker på allt det där, men det känns som om jag numera går från klarhet till klarhet. Och det är väldigt skönt.
Under hösten tvingade jag mig själv att börja måla igen. Det låter lite konstigt att säga tvinga, men så var det faktiskt. Ni vet, det är lite som när man inte har tränat på ett bra tag, men sedan tvingar sig till det – för att man vet att man mår bra av det. Jag har insett att jag mår bra av att få vara kreativ, att jag måste sätta av tid i mitt liv för att skapa. Och ju mer jag skapar, desto mer vill jag skapa – och desto bättre mår jag. Mitt nyårslöfte för 2017 var att jag ska vara snäll mot mig själv och göra saker jag mår bra av. Därför kommer jag att fortsätta att skapa – och visa upp det här på bloggen.
Jag hoppas att ni tycker att det ska bli intressant och att ni vill ta del av det. 🙂
För tillfället håller jag på med en teckning i färg – jag måste ju variera mig lite så att jag inte glömmer av hur man använder en penna! Kladdar på, ganska kravfritt, ritar mest som meditation.
Den här dagen blev lite konstig för mig. Vaknade ganska tidigt, men låg kvar i sängen. Vi 13-tiden gick jag och Robban en lång promenad i solskenet, vilket var härligt – men jag blev helt slut! Låg sen på soffan och slumrade till och från i flera timmar. Sedan bestämde jag mig att det fick räcka och så gjorde vi fruktsallad och kollade på film. Robban har gått och lagts sig, men jag sitter fortfarande uppe för jag är inte trött. Så då blir det lite bloggande mitt i natten, haha!
Här ovan ser ni mitt stökiga skrivbord. Jag tycker om att ha lite ljud i bakgrunden när jag målar och tecknar. Det behöver inte nödvändigtvis vara musik, utan oftast är det någon trevlig gammal film som står på i bakgrunden, typ Kill Bill. Annars, som idag så lyssnar jag på när makeupartisten Lisa Eldridge sminkar sig. Hon har så otroligt behaglig röst!
Leave a Comment
// Okänd
Är det någon mer än jag som ibland känner sig otroligt trött på den vardagliga snurran jobba-äta-sova-jobba?
Se fler citat och välvalda ord på min pinterest-board Words.
Leave a Comment
Jag är så inne i målartänket nu att jag nästan har glömt bort mina teckningar. Det var ju genom tecknandet som mitt kreativa intresse uppstod. Idag kom jag att tänka på den här bruttan som jag tecknade förra våren. Den är ganska simpelt tecknad och lite ”ruffig”, men jag gillar det. Sen tycker jag att hennes minspel är oslagbart! Därför kallar jag teckningen för Bitch – please, haha.
Jag tonvis med teckningar och skisser, varav några är upplagda här. Jag har tänkt lägga upp lite fler alster, men jag inväntar helgen och sol – för att få tiden att fota och det bästa ljuset.
Leave a CommentJag kom för ett litet tag sedan på att jag har glömt lägga upp min första självporträtts-målning. Märkligt att jag har glömt den, då den inte är särskilt liten. Men mina kreativa alster står och skräpar lite här och där här hemma, så jag antar att jag inte tänker så noga på dem… 🙂
Jag kommer ihåg att när jag målade på den här (våren och försommaren 2013) bodde jag i en mindre lägenhet än vad jag gör nu. Det var svårt att hitta ett bra utrymme där jag och min målning kunde få vara ostört (något jag fortfarande kämpar med…). Sedan kommer jag ihåg att jag hade ett fältstativ med tre ben som jag hade canvasen på – och vad det bråkade med mig! Utan förvarning kunde ett ben åka iväg och så låg allt på golvet i en enda röra…
Jag kommer ihåg att jag tyckte att det var så svårt att måla hår (okej, jag tycker fortfarande att det är svårt, men då tyckte jag att det var fruktansvärt!). Jag tycker även att jag ser det nu när jag tittar på målningen. Håret är inte lika distinkt som de andra delarna i motivet, och så ser penseldragen uppe på hjässan ganska slarviga ut. Jag antar att mitt tålamod tog slut… Men jag är nöjd med de små hundarna på koftan i alla fall.
Om jag tänker på årtalen som tal, så är det bara 3 år sedan jag målade porträttet. 3 år är ingen lång tid, men när jag börjar tänka på vad som faktiskt har hänt i mitt liv sedan dess så känns det som om det borde vara 10 år sedan och inte 3! Märkligt det där med tiden och livet. 🙂
Här kan ni se mina andra målningar.
Leave a CommentJag har länge drömt om att tågluffa i Europa, och den här sommaren blir det verklighet! Jag och Robban ska resa runt på min semester till sommaren, närmare bestämt mellan den 6 och 29 juli! Ska bli så häftigt! Vi ska flyga ner till Berlin och starta där och slutligen avsluta i Nice och flyga hem därifrån. Städerna mellan är enligt kartan nedan:
Vi har hittat och bokat ganska billiga flyg för avresa och hemresa. Från Stockholm till Berlin blev det SAS för 449 kr per person inklusive bagage. Efter mycket letande hittade jag till sist flyg från Nice till Stockholm med Eurowings för 127 € per person (kolla google.se/flights !) . Det var det billigaste alternativet som passade oss med dagar och så vidare. I priset ingår bagage, ”snack” (vad innebär det egentligen? Typ chips??? Haha…) och dricka på flyget och en liten mellanlandning i Düsseldorf… Väldigt dyrt att flyga till/från Nice den tiden på året, vilket jag borde ha kunnat räkna ut…
Härnäst ska vi boka våra interrailkort. Kan göra det nu, men har inte fått tummen ur bara. Står i valet och kvalet om en ska boka genom den svenska interrail-sidan eller den internationella. Det verkar som om det är lite bättre priser på den internationella just nu med tanke på euron, men å andra sidan kanske det är skönt att kunna få lite service på svenska, eller är det ens ett problem?
När jag inte ältar sådana triviala frågor som var jag ska boka våra biljetter är jag besatt av packningstips, hostels, hotell och unik/udda info om de olika städerna vi ska till. Jag började fila lite på den här planen redan för typ ett år sedan, men la det lite på is i och med att det var så långt kvar. Men nu är det ju mindre än 5 månader kvar, så nu har jag gett mig själv tillåtelse att obsessa fullt ut!
Har någon av er tågluffat förut? Har ni några tips?
2 Comments
Nu är hon klar! Eller rättare sagt – hon blev klar i söndags, men jag har inte haft ork att ägna henne ett blogginlägg. Hon är 650×800 mm stor ock jag kallar henne Shaista. På bilden ovan står hon på mitt ritbord (som jag använder som staffli när jag målar), vilket tyvärr blir ett lite missvisande perspektiv. Jag ska fota henne hängandes till helgen, då jag vill kunna utnyttja förmiddagsljuset.
För första gången har jag faktiskt klockat mig själv när jag har målat. Jag tänkte att det kan vara intressant att hålla koll på hur mycket tid jag lägger ned på en målning. Och jag blev faktiskt lite förvånad när jag summerade alla timmar jag har lagt ner, det var lite drygt en halv arbetsvecka. Det känns som jag har lagt typ 100 timmar på den! Men det känns nog mest så på grund av att det var ett tag sedan jag faktiskt började måla den, haha. Jag hade säkert kunna lägga ner den dubbla tiden, jag snöar lätt in på detaljer. Men nu kände jag mig nöjd med henne i söndags.
Så vad tycker ni?
Leave a Comment
Denna kväll ägnar jag bland annat åt min målning. Börjar känna mig ganska klar med den. Jag har en hatkärlek till detaljer. Jag älskar när jag får till dem extra bra – men jag har inget tålamod. Alls. Dock sitter jag sällan längre en 1 timme åt gången med målningen, och då kan jag fokusera stenhårt på en sak i 1 timme. Sen blir jag helt enkelt less. Men nu börjar jag som sagt känna mig klar. Jag känner att det är viktigt att sluta i tid, jag inbillar mig annars att ja kommer att överarbeta målningen och förstöra mer än jag tillför. Det är en hårfin gräns…
Det känns som om den här rubriken Diskriminering av kvinnor inte är tillräckligt övergripande. Att kalla allt det onda som sker mot kvinnor, av män, världen över varje dag för diskriminering känns fel. Det känns futtigt. Jag behöver något kraftfullare. Jag tänker mig något i stil med MÄN SOM HATAR KVINNOR.
Idag, likt alla andra dagar, i bilen på väg hem från jobbet lyssnade jag på P4. Först fick jag höra att polisen ska frekventera Eriksdalsbadet mer – både i uniform och civilt klädda. Så fort jag hör Eriksdalsbadet nuförtiden smalnar mina ögon ihop och min mun blir till ett streck. Idag var inget undantag och jag tänkte ”Vad är det för fel på de här unga männen och pojkarna?! Va fan tror dom att dom håller på med?! Varför gör dom såhär? Tror dom att det här är okej?! Jag kände hur ilskan började bubbla. Sedan bytte de inslag på P4, de började prata om den 38-årige mannen som kidnappade en kvinna och höll henne fången och våldtog henne under en veckas tid. Han ska till och med ha drogat henne med chokladdoppade jordgubbar(!)… Min ilska avtog tvärt och jag kände en annan känsla i maggropen som sakta letade sig uppåt i min halls. Illamående. Jag mådde illa. Jag mådde så illa att jag tänkte att nu måste de snart börja prata om något annat eller så kräks jag här och nu i bilen!
Oftast känner jag att det sker lite framsteg vad gäller jämställdheten i världen. Oftast känner jag mig hoppfull. Men ibland, när jag hör sådana här nyheter, då känner jag mig helt modstulen. Då ter sig hela världen som en hemsk avskyvärd plats – varför lägger vi oss bara inte ner och dör? Så kan jag känna ett litet tag och sedan kommer ilskan igen (det är där jag är nu). Jag blir helt rosenrasande! Jag tänker ”Vilka tror de att de är?! Vilka tror de att de är som kan få hålla på såhär?! Vem fan har gett dem tillstånd att utnyttja kvinnor såhär?!”
Jag tänker på det jag fick höra av en medarbetare på jobbet häromdagen. Han sa ”Ja men lite får ni ju allt tåla” – som en kommentar i en diskussion angående nedsättande skämt om kvinnor. ”Ja, men var drar man gränsen?” svarade jag då. Idag vet jag precis var gränsen går. Det finns ingen gräns längre. Min tolerans är slut. Jag kommer hädanefter inte låta en enda kommentar passera som inte känns rätt utan ett svar från mig. Jag har fått nog.
Mina två budskap till er MÄN SOM HATAR KVINNOR är idag: